Känns som det går bättre och bättre med min älskade klickerträning med Wille För stunden håller vi på med stycket Klickerträning i hemmet - vecka 1. Hela kapitlet Klickerträning i hemmet är uppdelat i flera olika stycken(veckor) vilket jag tycker är toppen Jag upplever att alldeles för ofta blir det att man har för bråttom med träning och vill se resultat direkt! Vilket i sin tur leder till allt man stressar fram träningen och istället blir det bara knas av allt.  För vår del är det väldigt positivt att dela upp träningen stegvis, jag känner att vi stannar upp och reflekterar över fram- eller motgångar på ett helt annat sätt då *toppen bra*. Just för stunden håller vi på med principerna Lär hunden säga “snälla” och Ta hunden på bar gärning – när den gör något bra.

Lär hunden säga “snälla” går ut på att när hunden vill att man ska göra något för den, t.ex klappa, leka osv. ber man den först att utföra något enkelt och välkänt beteende, som ett sätt att be om lov. I träningen med Wille använder vi oss av sitt som “snälla”. Metoden går ut på att be hunden sitta, klicka så fort hunden sätter sig ner och ge den det den vill ha t.ex lek. I de fall hunden ignorerar kommandot vänder man och går därifrån, sedan ignorerar man hunden i ca 30 sekunder (ingen ögonkontakt heller) och ber den sedan att utföra kommandot igen. Funkar det inte, gör bara om tills hunden gör vad den ska. Så fort polletten trillat ner går det fort Detta fungerar jätte bra med Wille och man märker verkligen att han sätter sig ner så fort han vill något

Den andra principen vi jobbar med för stunden är Ta hunden på bar gärning – när den gör något bra! Principen går ut på att klicka när hunden utför spontana beteenden vi vill uppmuntra. Just detta stycket i boken fick mig att verkligen fundera över min egen träning med hundarna.

Tyvärr tycks vi lägga märke till våra hundar oftare när de utför beteenden som vi anser vara opassande. Aggressiva beteenden fångar vår uppmärksamhet speciellt snabbt. I hushåll med fler än en hund kan en hund, som bara för uppmärksamhet när han attackerar den andra hunden i huset, snabbt bli en farlig plåga.

Jag känner själv att jag kan vara usel på att uppmuntra spontana beteenden som jag vill att de fortsätter med, men är ofta snabb att vara framme så fort de är på väg att börja bråka om något. Älskar då när man läser sånt här som egentligen är så självklart men som man av någon anledning inte tänker på, härligt med en AHA upplevelse:D Funderar på att sätta upp följande text på kylskåpet hemma “Beteenden som förstärks kommer att repeteras i framtiden. Förstärk bara de beteenden som du vill se igen!”.

Så detta är vad vi håller på med för stunden och kommer göra veckan ut, sen är det dags att fortsätta med nästa del i Klickerträning i hemmet. Jag längtar redan!

Ett litet tips till alla som älskar klickerträning eller är nyfikna på det. Såg It’s me or the dog på tv ikväll och de visade just hur man tränar bort aggression med hjälp av klickern. Man får ser flera positiva sidor med att använda klickern i hundträning – rekommenderas!

Jag har under den senaste veckan börjat klicka in Wille lite mer vilket går riktigt bra. Under några promenader har jag använt mig av klicker och klickat så fort han befunits sig i rätt sinnesstämning och utför beteenden som jag vill förstärka. Upplever att de beteenden som jag vill förstärka fastnar snabbt vid användandet av klickern. Kul att se att både Roxie och Wille svarar lika bra på klickandet

Läste ett stycke i boken Klickerträning och lugnande signaler som jag fastnade extra mycket för.

Med en klicker och principerna för operant betingning, kan du shjepa ett djurs känslomässiga tillstånd, precis som du kan shjepa vilket annat beteende som helst. Att bara klicka och belöna lugnar ner hundar. När hunden utför ett beteende som du har bett om, så tänker han inte på sin rädsla eller någonting annat som gör honom obekväm. En upptagen hund har inte tid att vara rädd. Hans fokus är på uppgiften. Hunden kan därför ta beslut, även i en hotfull omgivning.

Detta är så sant! Testade under en promenad att klicka Wille i samma ögonblick som han såg en annan hund, innan han hann stressa upp sig, han tog kontakt direkt! När han sedan vände mot den andra hunden igen gjorde jag samma sak, med lika bra respons. Efter några gånger räckte det att säga nej, och så fort han lugna sig/vek av med blicken, klickade jag igen med samma resultat. Bara genom det lilla jag ändå har tränat med klicker tror jag starkt på att den kan lösa många onödiga problem som kan uppstå.

Jag har ännu inte läst hela boken men kan ändå starkt rekommendera den. Känns som man får aha upplevelser ju mer man läser. Boken heter Klickerträning och lugnande signaler – Så här tränar du bort agressionsproblem hos hundar, av Emma Parsons. Även om boken har agressionsproblem som utgångsläge känns det som alla hundägare kan ta till sig det som står i boken

Stress hos hundar är aldrig något som jag har reflekterat över innan Wille kom in som en stormvind i våra liv, och är det något vi verkligen har problem med gällande Wille så är det just stress. Problem har egentligen funnits ända sedan han var valp men istället för att reflektera över att det var stress har man bara sett att han har haft diverse olika oönskade beteenden. Det har varit allt från ensamträning, hundmöten, besök m.m.

Dock är stressade hundar är något som sällan benämns. Man läser ofta om olika problem som hundägare har med sina hundar men man hör väldigt sällan något angående stress, ändå är det just stress man kan se att många hundar lider av när man möter dem ute. Ta bara aggression och utfall vid hundmöten som exempel. Detta kan jag personligen uppleva bero till stor del på stress, både från hundägaren samt hunden. Innan hundmötet brukar ägaren spänna sig, stram upp kopplet samt visa upp diverse signaler som hunden som upplever som osäkerhet. Man bygger upp en inre stress och oroar sig för att något kommer hända, och tyvärr i de flesta fall händer det något genom att vi sänt ut stressade signaler till hunden som i sin tur och blir osäker och säkerligen upplever en inre stress pga detta…Istället för att behandla stressen, behandlas bara problemet – utfallen/aggression i sig. Nu menar jag inte att man ska undvika att behandla utfallen/aggression utan behandla båda problemen, för det är två problem i ett. En hund som kan stressa av blir inte heller lika påverkad i sådana här situationer.

Jag och Fredrik går och diskuterar hundarna och deras beteenden väldigt flitigt under våra promenader och är väl överens om att Willes stora problem i livet är att han inte kan stressa av. Vi hoppas på att hans kastration kommer få honom att lugna ner sig men jag tror inte att det kommer lösa alla problem, men förhoppningsvis kan det vara en hjälp på vägen. Jag har beslutat mig för att försöka sätta mig in ordentligt i kunskapen om hundars signaler och kroppsspråk framöver och med hjälp av klickern träna in lugnande signaler på Wille. Tanken är väl att jag ska skriva som en dagbok om hans stressbeteenden i bloggen. Om jag med hjälp av klickerträning kan få honom att bli mer harmonisk och avstressad vet jag inte än men anser att det inte skadar att ge det ett försök.

Det som slår mig när jag funderar över Willes stressbeteende är egentligen hur många hundar som lider av stress men aldrig egentligen får rätt träning/hjälp för att lära sig att stressa av? Säkerligen väldigt många…