Var i onsdags uppe på Strömsholm med Roxie för att lämna in henne för TPLO operationen som skulle ske igår. Gissa om jag blev snopen efter ett veterinärbesök på 10 min så fick jag ta med Roxie hem…Ingen operation! Har nog inte fattat det riktigt än men det är sant Roxie kommer inte behöva opereras! Man kan inte vara lyckligare än jag är just nu!

Hela besöket på Strömsholm kändes bara konstigt…det tog bara 15min innan vi kom in vilket nog är rekord. När vi träffade ortopeden så kände han igenom henne och sa att hon var kalas fin i hullet och benen kändes jätte bra. Sen fick vi springa lite i gången som vanligt och han kände igenom henne igen. Fick till svar att allt såg jätte bra, inga förändringar på ett år Ortopeden tyckte att det vore grymt att operera henne så han ställde in det. Frågade tusen saker för ja ville inte tro på honom. Det ja fick till svars var iaf:

Matte hade skött Roxie exemplariskt så allt såg kanon ut Åh vad glad man blev att höra det! Eftersom hon inte haltat trots långa promenader, spårträning, lydnad och simning fanns det ingen anledning att operera. Skulle det i framtiden mot förmodan bli problem var det bara att ringa så löser vi det då. Men jag behöver inte behandla henne som en liten porslinssak längre. Vi får träna som vanligt, hon får leka med Wille igen och vi får äntligen börja TÄVLA!!!

Igår tränade vi lite på klubben vilket gick riktigt bra så i höst kommer det bli nån tävling för Roxie Åh vad allt känns bra nu!!!

Då var det dags snart igen att besöka Strömsholm. Usch gillar inte att vara där även om personalen är helt underbar men man vet juh vad ett besök innebär det är väl därför det känns olustigt. Den 17/9 ska vi upp på besök och operation blir dagen efter, sen måste jag vänta ända tills måndag innan jag får hämta henne. Åh vill inte va utan min lilla tjej så länge men vad ska man göra? Sen börjar en lång och jobbig process med rehabilitering…hur vi ska lösa det har jag ingen aning om. Både jag och Fredrik har nya jobb så de är inte bara att ta ledigt. Kommer bli tufft men bara att bita ihop och hoppas på att det löser sig. Får försöka få familj och vänner att hjälpa till. Men denna gången borde de gå smidigare med allt, Roxie är i kanon bra skicka och vi har lärt oss att se tecken på komplikationer.

Nu gäller det att spara pengar till operationen…för billigt är de inte. Kommer bli tufft, vi ska till New York om 2 veckor och sen ska bilen betalas… Jag skulle behöva vinna lite pengar nu