Måste bara skryta lite om Wille som har fått utmärkelsen “Världens bästa träningskompis” av matte! Låter säkert super löjligt men dethär är viktigt för mig

Jag har sen man blev sambo lagt på mig några kilo precis som de flesta andra. Man känner hela tiden att nu måste det till en förändring men sen fortsätter de gamla vanorna ändå Igår fick jag en väckarklocka iaf. Satt och tittade på Vi äter oss till döds och började må så dåligt över att man inte motionerar. Jag sprang med Roxie 3-4 gånger i veckan förut och var i kanon form, älskade mig själv då men sen fick hon skadan och mattes extra kilon kom som ett brev på posten.

Igår iaf efter programmet så bestämde jag mig för att springa igen. Det regnade och hade mörknat ute men för en gångs skull fanns det motivation Wille som har överskott energi så det heter duga fick följa med. Sen är man lite mörkrädd och vad kan va bättre då än ha med en stor rottis pojk Vi åkte upp till Billingen och  de perfekta spåren däruppe, älskar att vara där De som varit där kan nog hålla med om att det är helt underbart där

Tanken var att vi skulle ge oss på 2,5 km och springa det vi orkade och gå resten, detta var iaf mattes plan Wille ville annat Han var het som tusan i början och sen när vi skulle börja springa (har ett stötdämpade midjebälte och Wille i sele) drog han som en galning. Till en början ville han leka och försökte hoppa på mig men ett ordentligt nej från mig så gick det kalas Han försöker va tuff men när man ryter till på honom så åker svansen ner och hela han sjunker ihop. Försöka va tuff går ju Iaf för att komma till saken. Wille fick mig att springa hela rundan han bara vägrade att ge upp. Har aldrig haft en så bra motivation men shit vad bra det kändes. Han är bara så rolig att göra saker med. Vad vi än ska göra är han motiverad och positiv

Så nu ska vi börja våra nya liv jag och Wille Vi ska bli super tränade! Om matte lyckas ha samma motivation som Wille lär det inte ta lång tid att få motivationen

Efter Nicoles kommentar i föregående inlägg är jag övertygad om att avstå kastrering! Vi ska jobba vidare och spåra mycket så hoppas vi på att det lugnar ner sig. Träningen igår gick riktigt bra även om Wille är mer vild än tam men shit vad duktig han är som hela tiden försöker. Han är så taggad på att träna att han nästan försöker för mycket, men söt är han iaf Mattes lilla gullunge <3

Igår var jag och Roxie på rehab. Hon mår så bra nu och är jätte pigg och glad. Sen har hon juh bantat massor från 41,9 till 36,1 så hon är juh i toppform nu Hon var super busig igår och vägrade lyssna på matte. Sa till henne att stanna innan hon skulle i poolen men så fort matte vänder ryggen till är hon redan uppe på rampen och en sekund senare ligger hon och flyter i poolen….lilla skit vovve Passet gick kanon men sen vägrade hon gå upp. Låg och flöt i mitten av poolen i ca 10 min….åh vad man känner sig hjälplös när man står vid kanten och lockar Som om detta inte vore nog så smet hon TRE gånger när vi skulle duscha av henne….Hon är lite rebellisk haha! Men hon är så söt så jag kan inte bli arg på henne

Började fundera lite efter onsdagens träning om jag skulle kastrera Wille. Inte att han är grymt jobbig som hane utan mest för att slippa alla hormoner som far runt i huvudet på honom.Märker på honom mer och mer att han har svårt att fokusera på mig utan är mer intresserad av allt annat som sker. Vet att det förmodlingen beror på hans ålder också men ändå.

Eftersom han fick anmärkning på sina armbågar så känns det onödigt att ha honom som fullvärdig hane. Eller tänker jag fel? Vill ha en hund att träna och tävla med som inte styrs av massa hormoner hela tiden. Vet inte helt hur jag ska göra. Massor med tankar som far runt just nu. Ni som har erfarenhet från bägge sidor kan gärna komma med tips, själv är man ju ganska ny på hanhundsområdet

Dehär med att lämna kommentarer…man måste fylla i alla fälten för att de ska funka. Hmm ska kolla om jag kan lösa det på något sätt eller om de måste va så. Jag måste godkänna kommentarerna också innan de kommer upp.

Tills vidare får ni stå ut med det

Nu börjar jag bli lite smått irriterad. I fredags fick jag hem min bil igen med en saftig räkning för lagningen. Blev givetvis glad över att äntligen kunna åka och träna som vanligt. Men de varade inte länge…Igår när jag kom hem såg jag en blöt fläck vid bilen, vi trodde att de var från en annan bil först eftersom vi stod på gästparkeringen och tänkte inte mer på de. När vi senare åkte iväg och parkerade på ett annat ställe var de en ny fläck. Givetvis var det våran bil som läckte!

Så nu sitter man här igen och vågar inte åka någonstans med bil j-veln if något händer! Ännu en gång är man strandad. Åh vad jag är less på detta, vill ju kunna träna!

Så idag blir det jobb hemma istället, så tråkigt. Hoppas bara att bilen är fixad till helgen annars kan jag glömma att åka till Södertälje och träna.